Born 23 November 2004. Deceased in 2015, two weeks before he turned 11.
Bred by Ann-Mari Hilding, Djungelkattens kennel

Sire: NO UCH SE UCH SE V-04 Djungelkattens Wasco Da Persbrandt
Dam: Djungelkattens Superridged Sabrina

JME N/N (clear)
Hemophilia B clear
B-locus (chocolate, livernose) bc N/N, bs N/N
Correct bite/full dentition
Correct ridge
69 cm
46 kg in his prime

Top Swedish Ridgeback 2007 and 2008. Third on the top-10 list 2009.

In co-operation with proud owner Bengt Harrsjö, we offer frozen semen to suitable bitches. Please feel free to contact me.

Published in the Swedish Club Magazine Ridgeback-Nytt 2/2021 is a story about Aramis, told by his owner:

Ta valpen med de stora tassarna …

Året var 2002, jag kom hem med andan i halsen till min fru Eva och sa, -”nu vet jag vilken hund vi ska ha”! Jag hade besökt hundutställningen i Visby och för första gången på nära håll sett en Rhodesian Ridgeback, pratat med dess ägare och blev fullständigt säker, det bli vår nästa hundras.

Under ett helt år läste jag allt om RR på SRRS hemsida tog del av alla kennlar, dess hundar och fick några favoriter. Till sist ringde jag några personer som hade hundar från den kennel jag var mest intresserad av och det resulterade i en valp.

Det blev några turer till Saltsjöbaden för att besöka valparna och när det väl var dags att välja valp så var jag medveten om, att det är säkert kennelmamman som har synpunkter på vilken valp vi får. Jag ringde dock till Eva och frågade, vilken tycker du vi ska välja och fick svaret – ”ta den med de stora tassarna”.

Å så blev det, vår lilla valp Aramis, fick all uppmärksamhet på båten hem till Gotland och väl där placerades han i vår dotters knä. Rebecca var sedan 2001 rullstolsburen och inte kontaktbar efter att ha blivit påkörd av en berusad person i Stockholm 2001. Aramis blev med tiden Rebeccas följeslagare och fanns oftast vid hennes säng eller vid hennes rullstol. Vi såg hur hon ofta med blicken följde Aramis rörelser, vilket för oss var en glädje då Rebecca var helt okontaktbar.

Eftersom jag inte sett någon RR på ön tidigare, satte jag in en annons och vi fick därmed kontakt med 16 hundar och dess ägare på ön, där Aramis var 6 månader och den äldste hunden 8 år. Vi hade regelbundna träffar tills Aramis och jag började vår utställningsaktivitet som varade under några år. Den första utställningen var i Visby när Aramis var 6 månader. Eftersom jag inte tidigare agerat som handler, fick jag tipset ”ta med dig något att locka honom med”. Det blev ett ägg! Det gick bra och ägget delades sedan med Aramis kullsyster. Det blev en fin bild som presenterades i tidningen dagen efter utställningen.

Vi deltog även med övningar tillsammans med kullsyskonen runt Stockholm och det blev grunden till en fin kontakt som ännu håller i sig med kullsyskonens ägare.

Vårt första besök i utställningsringen i Växjö blev en katastrof. Inga ägg den gången och Aramis ville inte springa runt i ringen utan trilskades på alla vis. Efter utställningen tyckte förmodligen utställaren och ridgeback-ägaren Anna-Karin synd om mig och jag fick uppmaningen – ”om du ska ställa ut måste du träna din hund ”. Så blev det, jag tränade hunden fysiskt varje dag med långa löp- eller cykelpass längs stranden och i skogen. Det blev Anna-Karin och Jonas som såg till att hans framgångar kom i ringen!

Många långa resor blev det, både till fastlandet, i Norden och till och till med deltagande på CRUFT-utställningen i Birmingham, samt vid ett tillfälle en resa till Irland. Det var nog framgångarna och livet runt ringen och mötet med alla hundägare som var drivkraften, men jag tror så här i efterhand, att det även var en del av mitt sorgearbete för Rebeccas situation. Hon och jag hade några år innan olyckan under en månadslång resa upplevt Skottland tillsammans, det var och är en tröst då Rebecca lämnade oss 2018.

Stolta ögonblick fanns det gott om. Exempelvis när Aramis 2007 blev Årets Guldhund första gången och när han i Norge premierades med en speciell medalj av domaren från Sydafrika som sa inför finalomgången ”se nu på Aramis, så ska en ridgeback se ut och springa”. Tyvärr förlorade han sin medalj på en utställning i Avesta, men minnet finns kvar. Inte ens den fina kepsen jag fick har jag kvar, den stals …

Även udda upplevelser finns. I Norge då några personer närmade sig vår bil som var olåst, nycklarna satt i och mobiltelefonen lyste i sin hållare. Jag stod upp bakom de svarttäckta rutorna med min hund sovande vid mina fötter, när en av männen tog i dörrhandtaget. Aramis var med ett språng vid dörren med sitt största gap morrandes. Jag tror mannen i fråga gjorde i byxorna, då han rumlade därifrån. Det var nog den första gången min hund visade sin dådkraft på ett då önskvärt sätt.

Efter en utställning i Helsingfors var vi sena till färjan. Det ösregnade och vi hade bråttom ut mot hamnen. Plötsligt svängde en bil snävt in framför mig, jag tutade och blinkade och bilföraren bromsade hastigt in framför mig och stannande. Jag blev så upprörd så jag hoppade ut ur bilen så byxorna sprack! Han påstod att det var mitt fel och han var polis. Jag sa, ”ring dem då” och polisen kom snabbt till platsen. Jag påpekade, att mannen i fråga luktade sprit och vi fick snabbt åka därifrån och inget mer hördes därom. Till följd av händelsen kom vi så sent till färjan, att vi vägrades åka på. Då vände jag mig om och visade mina spruckna byxor och förklarade anledning till vår sena ankomst, vilket gav ett asgarv till svar – och vi fick åka med till Sverige.

Sista resan. Vi hundägare har stor glädje och upplevelser av våra hundar. Det svåraste är dock den sista resan, när samvaron nalkas sitt slut. Aramis fick avsluta sina dagar innan fyllda 11 år. Vi är dock glada att vi har en av hans döttrar, Larissa hos oss, snart 11 år och frisk och full av liv. En lady med värdighet. Efter en förfrågan en tidig natt 2017 om vi ville överta Hefaistos då 2 år som omplacering. Svaret blev ett givet ja och han är sedan dess min dagliga följeslagare.

Till sist, inte visste jag vad den lille valpen med de stora tassarna skulle betyda för mig och min familj. Kvar finns alla minnen från resor, upplevelser och möten med många av er som nu tagit del av denna artikel.